"Det var med Personkrets … som Lars Norén rörde sig från motivet kvaddat familjeliv till motivet kvaddat samhälle." Aftonbladet
"De förlorade barnen, som i originaltexten finns där som en molande närvarande frånvaro, får alltså här egen röst och kropp. Det är en förståelig vidarediktning av en regissör som vet vad det innebär att vara barn i en dysfunktionell familj." Aftonbladet
"Det är ännu mera synd om människorna 2026 än 1998." Norsk Shakespearetidskrift
"Nya Norén – snabbare, snitsigare, svartare." Expressen
"Salzberger vänder sig till en yngre publik, estetiken är nuets och han låter haverierna för missbrukande föräldrar få en mer framskjuten plats …" Expressen
"… en ensam, stillsam sång som en tunn bön för vår tid." Expressen
"… sant, svart och upprörande för oss som lever här och nu." Expressen
"… en händelse som ser ut som en tanke att Personkrets 3:1 får nypremiär i det stora teaterhuset vid Sergels torg, eftersom pjäsen mycket väl skulle kunna utspela sig i krokarna." DN
"… en makeover till vår tid …" DN
"Norén som maning till medmänsklighet" SvD
"… angeläget." SvD
"… blir gripen av riktningen, han vill peka framåt, det kanske finns ett sätt att ta sig ur smärtan …" Kulturnyheterna SVT
"Salzberger vill så tydligt att vi ska förstå vår roll, vår medskyldighet." SvD
"Slutet är en drömspelsartad Hadesvandring där Robert Fux, klädd som Lars Norén själv, leder oss genom denna undergångskatalog." SvD
"It’s giving Stranger Things!" KULT Magasin
"… en läcker look … fantasieggande …" KULT Magasin
"elegant samtidsförankring …" KULT Magasin
"skoningslösa bilder ger tyngd åt de återkommande politiska replikskiftena …" KULT Magasin
"Ensemblen fångar med stor skicklighet balanserandet som de som samlas på bänkarna i parkerna ägnar sig åt, mellan att vilja bränna upp allt, genast, och att rusa in i lågorna och rädda spillrorna av sitt liv." Dagens ETC
"… många starka scener, skruvade pundardialoger som lockar fram en svart humor och hjärtskärande skildringar av hur missbruk gör mammor till monster." Dagens ETC
