Close-Up och Kulturhuset Stadsteatern presenterar Cockney Rejects den 11 september! Support: Gatans Lag och Hyrda Knektar.
Ingen åldersgräns,18 år i baren
Till Facebook-event
Cockney Rejects föddes i Londons East End 1978 – ett gäng arbetarkids utan framtidslöften som tog punken bort från konstskolorna och rakt ner på gatan, in på puben, upp på läktaren. Låtarna var korta, rytmiska och byggda för för allsång, som om musiken själv ville sudda ut gränsen mellan scen och publik. I sånger som Oi! Oi! Oi! och I’m not a fool skildrades inte revolt som idé, utan som tillstånd: ett liv präglat av fotbollens ritualer, vardagens tristess och den envisa vägran att acceptera sin plats som underordnad.
Att Cockney Rejects – nu med Olga från The Toy Dolls i sättningen! – fortfarande existerar decennier senare handlar inte om nostalgi, utan om konsekvens. Bandet är fortsatt ett levande dokument över klass och identitet, och över den djupt mänskliga impulsen att göra sig hörd – högt, rått och utan ursäkter – i ett samhälle som alltför ofta föredrar ordning framför sanning. I den meningen är de också ett bevis på att punken, när den är som mest avskalad och obevekligt ärlig, fortfarande lever.
Gatans Lag
Redan i namnet ligger en programförklaring: ingen romantik, ingen fernissa – bara den råa verklighet som formar människor i samhällets sprickor. Med rötterna stadigt förankrade i Borås levererar Gatans Lag punk — på senare år även med inslag av progg — med raka, allsångsvänliga låtar som har en aggressiv men samtidigt melodisk framtoning.
Bandet fungerar som en ärlig röst från gatunivå och skildrar samhällets skuggsidor med både kraft och engagemang med texter som speglar vardagens verklighet och kretsar kring teman som social orättvisa, utanförskap och missbruk.
Hyrda Knektar
Femtonårsjubilerande Hyrda Knektar föddes ur Stockholms brus och kalla betongkanter och spelar orgeldriven punk med vibbar av rock ’n’ roll och soul — musik som ekar av stadens puls och människors innersta längtan. Eller som en recensent en gång beskrev bandet: ”Som Gyllene Tider fast på tjack.”
Texterna, som blandar socialrealism med betongromantik, väcker hopp hos de förlorade, en påminnelse om att även i den kallaste stad, i den gråaste vardagen, kan tonerna av rå energi, lekfullhet och innerlig längtan skapa ljus.
