Utställningen öppnar 25 juni 2026 – biljetter släpps senare.
Om utställningen
Utställningen Elisabeth Ohlson – Retrospektiv presenterades första gången 2025 på Fabriken Bästekille på Österlen, nu premiärvisas den i Stockholm.
Hennes konstnärskap har under mer än fyrtio år haft stor betydelse för både svensk och internationell samtidsfotografi. Utställningen samlar över 250 fotografier, däribland ett flertal verk som aldrig tidigare har visats offentligt. Hennes arbete präglas av bildmässig precision, tydlig metod och ett konsekvent undersökande av normer, identitet och makt.
Elisabeth Ohlson avled den 30 oktober 2024 efter en tids sjukdom. Genom hela sin konstnärliga gärning använde hon fotografiet som ett verktyg för att synliggöra sociala orättvisor, ifrågasätta rådande normer och utmana maktstrukturer inom religion, politik och samhälle.
Elisabeth Ohlson inledde sin yrkesbana som pressfotograf på Skaraborgs Läns Tidning under 1980-talet. Efter flytten till Stockholm arbetade hon som frilansfotograf med uppdrag för tidningsredaktioner, företag och institutioner.
Hennes genombrottet kom med utställningen Ecce Homo (1998) där hon visade hur iscensatt fotografi kunde förena personlig berättelse med samhällskritik och nå en bred offentlig publik.
Fotografierna fick stort genomslag genom att skildra Jesus i samtida HBTQ-miljöer och därmed utmana Svenska kyrkan i frågor om tro, sexualitet och inkludering. Utställningen tvingade kyrkan att ta offentlig ställning kring HBTQ-personers plats, tolkningen av Bibeln i modern tid och den kristna människosynen. Efter detta kom Svenska kyrkan att uppfattas som mer progressiv och samhällsengagerad, samtidigt som relationen mellan konst och religion i Sverige fördjupades.
Ohlson var en yrkestekniskt skicklig fotograf med en tydlig konstnärlig metod. Hennes bilder är ofta noggrant iscensatta, men alltid förankrade i verkliga erfarenheter och i ett nära samarbete med de människor som porträtteras.
I mötet mellan fotograf och motiv skapades en tillit som möjliggjorde bilder präglade av både intimitet och tydlighet. Denna balans mellan konstnärlig kontroll och mänsklig närvaro är ett genomgående drag i hela hennes produktion.
Den retrospektiva utställningen visar verk från olika perioder sida vid sida och tydliggör både utveckling och kontinuitet i hennes arbete. Tidiga porträtt möter större tematiska serier och mer konceptuella projekt, där frågor om makt, kropp, sexualitet, tro och identitet återkommer.
Ett centralt inslag i utställningen är Elisabeth Ohlsons sista utställning DÖDEN. Under flera år samarbetade hon med en begravningsbyrå och fotade avlidna människor på ett vackert, lugnt och respektfullt sätt. När Elisabeth Ohlson drabbades av obotlig cancer fick utställningen en ny innebörd, bäst formulerad av hennes själv:
”Arbetet med min Döden-utställning framstod plötsligt som en bearbetning av min egen död. Därför är det självklart för mig att ta ett självporträtt som ska ingår i utställningen. Med respekt för de personer som låtit mig fotografera dem, vill jag själv ingå i utställningen tillsammans med dem. Jag kommer att ta bilden så sent som möjligt, medan jag ännu klarar av att trycka på kamerans fjärrkontroll.”
Elisabeth Ohlson var en av Sveriges mest inflytelserika fotografer. Utställningen är en hyllning till ett konstnärskap som fortsätter att lämna starka avtryck.
Curator: Maria Patomella
Utställningen är ett samarbete mellan Kulturhuset Stadsteatern, Minna Strömberg Wallin och Galleri Carlson Starck.
