Om pjäsen
Den självgode bedragaren Tartuffe tar sig in i Orgons hem genom ett skickligt spel av religiös fromhet, självförnekelse och påstådd ödmjukhet. Med hjälp av moralisk utpressning och ett språk laddat med skuld och frälsning vinner han snabbt total auktoritet över husets herre.
Orgon låter Tartuffe styra familjens ekonomi, relationer och framtid – till och med dotterns giftermål. De som genomskådar hyckleriet tystas, förlöjligas eller bestraffas. Därmed skildrar pjäsen inte bara en individuell lögnare, utan ett helt maktsystem där rädsla, lydnad och falsk dygd ersätter förnuft och mänsklig omtanke.
Pjäsens historia
Tartuffe uruppfördes 1664 men väckte omedelbart våldsam kritik. Kyrkliga och konservativa kretsar uppfattade pjäsen som ett angrepp på religionen och lyckades få kungen att förbjuda den.
Först efter flera omarbetningar och kungligt stöd fick Molière tillåtelse att spela den offentligt 1669. Skandalen gjorde pjäsen till ett av teaterhistoriens tydligaste exempel på konst som utmanar makt – och som själv blir föremål för censur.
Sedan dess har Tartuffe förblivit en högst aktuell pjäs om manipulation, moral och maktmissbruk.