Tårtan

Egen produktion, fler speldatum inom perioden släpps månadsvis.

Mer om föreställningen

De före detta sjömännen Janos, Frasse och Hilding går iland och blir genom en ödets nyck ägare till ett bageri. Det låter bekant. Men i Carl Johan De Geers kaotiska teaterversion har den förrymda och deprimerade apan Saba blivit berättare, sånger från Blå Tåget har adderats och genom Per Anderssons regi lämnas utrymme för den improvisatoriska ton som präglade tv-serien. Anarkistiskt och anakronistiskt om vartannat. 

Leif Andrée ikläder sig rollen som den sanningssägande apan. Katrin Sundberg, Fredrik Meyer och Lisa Larsson får bli Janos, Hilding och Frasse medan Per Svensson kommer ilande från gräddbakelsen på Nybroplan för att göra alla övriga roller. 

På Soppteatern blir Tårtan en timmas oförutsägbar balansakt som blandar slapstick och nålstick mot överheten och dumheten. Här sker en förtvivlad kamp för tillvaron, för bageriets överlevnad, för fantasins töjbarhet och för vansinnets rätt att vara vansinnigt.

Socker, grädde, nötter och mandelflarn.
Och så sist, men inte minst,
en liten ros av marsipan.

Tårtbitar om Carl Johan och Per 

Carl Johan De Geer har sedan 60-talet varit en lika självklar som oförutsägbar del i svenskt kulturliv. Med uppriktig rastlöshet har han kastat sig mellan genrer och uttryckssätt som konstnär, fotograf, designer, regissör, scenograf, författare och trombonist. På Kulturhuset Stadsteatern debuterade han som scenograf 1968. Hans senaste separatutställning var i våras på Galleri Helle Knudsen, En studie i X, och till hösten utkommer den fyrdelade romanen En studie i rött, svart, blått och grönt.  

Per Andersson är komiker, manusförfattare, skådespelare och en del av humorgruppen Grotesco. Sågs senast på Kulturhuset Stadsteatern i Amadeus och revyn Anakronisterna. Aktuell med barnboken Guldgruvans hemlighet och Kardborreshowen som är ute på Sverigeturné. Som regissör har han gjort en lång rad egna soloföreställningar, men också barockoperan Amadis. 

Ur Tårtan, 70-talet och jag 

”Just bagerinäringen tycks blomstra i kristider. Behovet av tröst är enormt och många lägger sin sista slant på en god bakelse eller tårta. Hellre än på en fisk, faktiskt. Men det är principen. Bageriet som symbol. Tidsandan. Den berättigade oviljan att acceptera nederlag. Kanske.” 

Utdrag ur Tårtan, 70-talet och jag av  Carl Johan De Geer (Orosdi-Back, 2011)