Stalins dotter

1926 föds ett flickebarn rakt in i en färdigt upprättad bur. Hon döps till Svetlana men kallas prinsessan i Kreml. Maria Salomaa regisserar Gunilla Hemmings nyskrivna pjäs som blir en rastlös berättelse om en kvinna som i skuggan av sin far försöker betvinga historien och frenetiskt söker efter sin plats, en plats, utrymme att existera.

Egen produktion, fler speldatum presenteras månadsvis.

Mer om föreställningen

Hur präglas en människa av att bära ett släktnamn - Stalina - som alltid skulle väcka avsky, fruktan men också beundran?

Svetlana var som barn den enda människan ibland miljoner med privilegiet att skicka små brev till den fruktade diktatorn med krav på honom, med barnsliga förmaningar och kyssar. Vid sex års ålder blev hon moderlös och därigenom än mer en pappas flicka. Hennes liv blev en statlig egendom: på det statliga varuhuset GUM såldes till och med parfymen ”Svetlanas andedräkt”, framställd vid 19:e kemi- och kaliumkombinatet i Vitebsk. I de sena tonåren börjar en spontan och skrämmande impulsiv frigörelseprocess som ska pågå ända fram till 2011 då hon avlider i USA.

Den finlandssvenska dramatikern Gunilla Hemming introduceras i och med urpremiären av Stalins dotter äntligen för en svensk teaterpublik. Under sin långa karriär har hon återkommande funnit det intressant att skriva om kvinnor i närheten av, men vid sidan om, makten: nazisternas hustrur, paret Ceaușescus arkitekt Anca Petrescu, kvinnor i franska revolutionen och här Stalins enda dotter Svetlana Allilujeva.

I Maria Salomaas iscensättning delar skådespelerskorna Kateryna Kisten och Alexandra Zetterberg Ehn på rollen som Svetlana i en pjäs om att vara projektionsyta för andras önskningar i egenskap av potentiell budbärare och men framförallt om behovet av att forma ett eget liv.