Hur mycket övervakning tål en demokrati?

Medborgares aktiviteter övervakas idag av staten genom till exempel polisens stationära kameror, kroppskameror, drönare, kameror i helikoptrar, bilar, ansiktsigenkänning, digitala fingeravtryck, DNA, hemlig dataavläsning och flera olika sensorer. 

I det digitala samhället är övervakning inbäddat i nästan alla områden av våra liv. De nya teknologier som möjliggjort detta är mer dolda, genomgripande och automatiserade än tidigare.

En mycket stor mängd data tillgängliggörs från digitala plattformar och digitala tjänster, såsom sociala medier och hälsoappar, smarta telefoner med GPS och mängder med andra digitala spår. Övervakning kan därför inte längre enbart förstås som något vi bara utsätts för. Vi är alla en del av en digital övervakningskultur.

Nya lagar för ökad övervakning

Det råder just nu en stark politisk vilja att ge statliga och privata aktörer ytterligare befogenheter att använda övervakning. Detta motiveras av behovet att öka effektiviteten och säkerheten i samhället. 

Ett aktuellt förslag är EU-kommissionens Chat control. Det är ett verktyg som ska användas i kampen mot viss brottslighet genom omfattande massövervakning av medborgare. Det bygger på att privata aktörer som Internetleverantörer, plattformsägare med flera övervakar all kommunikation som sker via deras tjänster med hjälp av Chat controls algoritmer. 

En annan ändring är att svenska polisen nu själva får fatta beslut om och när de ska införa och använda kameraövervakning, någonting de tidigare varit tvungna att ansöka om hos Integritetskyddsmyndigheten. 

Ytterligare en ändring är tillkomsten av den nya Lagen om hemlig dataavläsning. Den ger brottsbekämpande myndigheter lagligt stöd att vid misstanke om grov brottslighet 'hacka' sig in i en misstänkts dator och telefon. De kan också aktivera en kamera eller en mikrofon i en digital enhet (t.ex. i mobiltelefoner, datorer) för att fånga ljud eller bilder. Samtidigt som den nya lagen motiverades med att den är ett viktigt redskap i kampen mot organiserad brottslighet, så har den också kritiserats på grund av dess långtgående risker för enskildas integritet. 

Slutligen så är en lagändring att hemlig dataavläsning nu kan användas preventivt, det vill säga frikopplat från brottsmisstanke. Den här lagändringen utgör ett paradigmskifte för (o)rättssäkerheten i Sverige. 

Hur mycket övervakning tål en demokrati?

Givet den samhällssituation vi har med allvarlig organiserad gängbrottslighet, så framstår det som rimligt att brottsbekämpande myndigheter ska kunna utveckla sina arbetsmetoder och nyttja ny teknik för att mer effektivt kunna bekämpa den grova brottsligheten i samhället.  

Samtidigt behöver detta ske på ett ansvarsfullt och proportionerligt sätt. Riskerna kring användningen av de nya arbetsmetoderna och teknikerna måste noggrant beaktas i relation till demokratiska rättigheter, integritet, yttrandefrihet och rörelsefrihet. 

Vi måste fråga oss: vad innebär den intensifierade övervakningen för ett demokratiskt samhälle? Är alla de förslag som nu införs, tex hemlig dataavläsning, förenliga med demokratiska värden? Hur mycket övervakning tål en demokrati?  

Just nu introduceras många lagändringar i Sverige samtidigt i snabb takt. Det gör det svårt att få en samlad helhetsbild av vad den intensifierade övervakningen innebär för människors fri- och rättigheter i samhället. Vi kan dock med säkerhet konstatera att vår demokrati är i förändring. 

Text av: Marie Eneman, Docent i Informatik och forskningsledare för Surveillance Studies Hub.

Institutionen för Tillämpad IT, Göteborgs universitet.