Hur är du medberoende?
Du vill ställa upp, vara en bra vän, partner, medarbetare, gruppmedlem. Du reagerar lite på kraven som ställs, förnimmer en diffus ensidighet. Men du tänker att du säkert överreagerar; du har ju dina hangups och är inte så lätt du heller, alla gånger. Du kan ju bjuda till lite, vara lite mer tolerant, lite generösare, lite mindre tvångsmässig – för du vet att du kan bli lätt tvångsmässig när du är orolig. Så länge det går undviker du att fråga dig varför du blir orolig när du är med dem – vännen, partnern, medarbetarna, arbetsgruppen.
Utan att du riktigt märker det förskjuts gränserna. För att relationen ska fungera behöver du vara ännu lite flexiblare, tolerantare, generösare. Du fortsätter bjuda till, men känner dig olycklig. Du tänker att du är begränsad som inte med lätthet lyckas vara sådär härligt flexibel som vännen, partnern, medarbetaren, arbetsgruppen. De som vill ha saker av dig när du varken hinner eller orkar. Ja, du är nog lite rigid, tyvärr, som tycker att de kräver för mycket. Får man tänka så? Du anklagar dig: Om du nu tänker så, så är det väl du som är den dåliga vännen, partnern, medarbetaren, gruppmedlemmen. Illojal, svekfull. Nu blir du ännu oroligare och olyckligare, och dessutom har du nu skuldkänslor. Det är uppenbart att du inte får tänka vissa tankar eller känna vissa känslor. Du håller dessa hemliga – inte bara för de andra, men för dig själv. Och här slår fällan igen. Du är medberoende, men orkar inte se det. Du har blivit en hjälpreda i att sopa saker under mattan.
En tyst överenskommelse
Medberoende utgörs av den sekterism som uppstår så snart det finns en tyst överenskommelse om att vissa saker inte får sägas, tänkas eller ens kännas. Detta kan ske inom ramen för ett par, en familj eller en grupp där alla är beroende av förtigandet av det som inte får sägas, varför det ömsesidiga beroendet uppstår. Individerna binds till varandra av tystnad. Samma tystnad som den kring kejsarens praktfulla nya kläder. Att bryta sig ur ett medberoende är ofta svårt och smärtsamt. Det är en sorgeprocess där många förhoppningar kommer på skam. Man undrar vilket öde som väntade gossen som vågade se kejsarens nakenhet. Kanske blev han skuldbelagd, straffad eller utfryst. Jag hoppas att han i någon del av sig kände sig befriad och sann mot sig själv.