I sällskapslivet används monolog som skällsord ibland. Han eller hon var en enda lång monolog. Ingen annan fick en syl i vädret. Så kan det låta.
Jag stötte på begreppet monolog redan som åttaåring. Via Martin Ljung. Hans Knäpp-uppmonologer var det roligaste jag hade hört.
I afton föreligger en monolog av och med Andreas T Olsson. Han är också väldigt rolig.
Precis som Martin Ljung. Men på ett annat sätt. Det är en flermansmonolog han bjuder på.
Ett helt nytt begrepp som Andreas nu lanserar. Det betyder inte att det är flera som gör monologen. Andreas gör den själv.
Men han gör den inte som sig själv, utan som en garderobiär. Och garderobiären i sin tur ikläder sig flera andra roller. Men det är garderobiären hela tiden. Egentligen. Som gör alla rollerna. Det vill säga Andreas alltså. Han gör ju garderobiären. Och det är han, garderobiären alltså, som gör alla dom andra rollerna. Som alltså inte är några roller egentligen. Det ser bara ut så.
För det är garderobiären som har klätt ut sig och gör dom rollerna. Alltså Andreas egentligen. Som ju också har klätt ut sig. Till garderobiär. Eftersom han spelar garderobiären.
Hur som helst blir det vansinnigt roligt. Det vet jag. För jag har suttit med på repetitionerna. Som vän i salongen.
Claes Eriksson
Läs om föreställningen Kulturbärarna
