Leif Ericson – Retrospektakel

Vernissage 25 februari, biljettsläpp 11 februari. 

Om utställningen 

Retrospektakel visar bredden i Leif Ericsons konstnärskap. Här möts måleri och skulptur, collage och marionettdockor, mobiler och sprattelgubbar. Leif Ericson eftersträvade att förmedla sin version av barns oförfalskade tillvaro genom nyfikenhet, livsglädje och leklust. Genom mönster, färg och lustfyllda motiv tar han vara på lekens subversiva kraft och bjuder in betraktaren att delta i fantasins värld. 

Målningarna är uppbyggda av geometriska figurer och präglas av en expressionistisk kubism. Motiven framträder genom starka, klara färger i rött, blått och gult som möter dova gråblåa nyanser – där svärtan enbart finns med som kontrast till det ljusa och livfulla. Kolorismen förvränger motiven och skapar en naivistisk sagovärld bestående av stjärnsystem, kråkor som spelar basfiol och flygande drakar. Verkstitlar som Skivlyssnare, Dockteater i Pecs, Mardi Gras och Jonglören Giovanni speglar Ericsons referensramar och intresse för musik, komik, cirkus och konst. 

Musik, rörelse och lekfullhet

Konstverken hämtar inspiration från flera kulturella och konstnärliga uttryck. Med Ericsons bakgrund som jazzmusiker har musiken en central roll – där jazzens lekfulla improvisation bland annat möter cirkusens estetik och bildar nya föreställningsvärldar. Verken gestaltar rörelse, lek och rytmik, och flera kända jazzmusiker går att återfinna i målningarna, däribland Chet Baker, Stan Getz och Lester Young.

I utställningen visas också ett urval av hans offentliga konstverk, däribland det uppskattade konstverket Gyckel och upptåg bestående av mobila skulpturer som hängde i taket på Arbetarskyddsstyrelsens matsal i Solna (1976–1979). Till konstverket spelades melodin Min hatt den har tre kanter varje lunchtimme, likt en rastklocka, vilket visar på Ericsons lekfulla förhållningssätt till konsten. 

Leif Ericsons verk visar på en konstnärlig verkshöjd som krokar arm med ett lekfullt tillvägagångssätt och uttryck. Fantasin har inga gränser i Leif Ericsons spektakulära, färgstarka och suggestiva bildvärld.

Leif Ericson

Leif Ericson (1927-2023) föddes i Mölndal och studerade på Slöjdföreningens skola (1946—1949) och konstskolan Valand (1950—1955) i Göteborg. Under Endre Nemes ledning på Valand uppmuntrades studenterna att utforska praktiker inom även skulptur, grafik och muralmåleri, snarare än enbart stafflimåleri och teckning – vilket kom att påverka Leif Ericsons konstnärskap. Även slöjdförenings skola påverkade hans arbete, där kalligrafisk trycksaksproduktion och skönskrift introducerades. I sitt konstnärskap har han inspirerats av bland andra Fernand Légers kubism och Gösta Adrian-Nilsson (GAN), pionjären inom den svenska modernismen. Även Marc Chagall, James Ensor och Alexander Calders uttryck gör sig påminda i Ericsons konst. 

Leif Ericsons konstverk har ställts ut i ett 60-tal separatutställningar i både Sverige och internationellt och han har medverkat i ett 30-tal grupputställningar. Under 1950-talet var han med och grundade det konstnärsdrivna Galleri 54 i Göteborg. Leif Ericsons konstverk finns representerad på en mängd institutioner, däribland Nationalmuseum och Moderna Museet. Vid 91 års ålder deltog han i den sista utställningen han medverkade i under sin livstid En resa i fantasin på det konstnärsdrivna galleriet Candyland. 

Under stora delar av sitt liv arbetade Ericson med offentlig konst som än idag pryder bland annat skolor och vårdkliniker runt om i landet. Han har skapat omkring 40 offentliga utsmyckningar däribland Kråkan på Svärdsjö vårdcentral i Dalarna och Spel utanför Chalmers i Göteborg. 

De sista åren tillbringade Ericson mycket tid i sin ateljé i sitt hem i Enskede. Där fick hans konstnärsvärld och tillika livsverk ta plats och fylla utrymmen med färg, kreationer och kreativitet. Mobiler och sprattelgubbar hängde i taket om vartannat, teckningar prydde väggarna och marionettdockor satt placerade på arbetsbänkar och hyllplan, likt betraktare av en alternativ verklighet. 

Curators: Joakim Ericson Werning och Maria Patomella.

Utställningsdesign: Joakim Ericson Werning.

Utställningen är producerad av Kulturhuset Stadsteatern i samarbete med förvaltarna av Leif Ericsons konstnärskap.