Debutantsalongen

Pär Poromaa Isling Hollo

En bit bort från radhuset ligger fortfarande lite snö på ängarna men snart, om inte mer än fyra veckor eller mindre, fylls de av liv. Där kommer storspoven hem från sin vistelse på den franska Atlantkusten. När dess sång ljuder över trakten kommer all kyla och allt mörker framstå som omöjliga. I deras döda skuggor flödar istället landskapet av pånyttfödelse. Antar att det är en sorts tröst en dyster dag som denna.

Pekka bär på en spänning mellan stolthet och skam, mellan hemhörighet och främlingskap. I sitt försök att göra sig hemmastadd i den nygamla staden och livet på universitetet får han kämpa mot nya former av osäkerhet: klassmarkörer, koder, ett språk han inte riktigt behärskar eller förstår. När Pekka träffar vännen John som ser honom för den han är, börjar bitarna falla på plats. Kan en människa vara ett hem?

Hollo är en roman om att bära Malmfälten i kroppen hur långt söderut man än flyr.

Pär Poromaa Isling (född 1980) är universitetslektor, låtskrivare och skribent som publicerats i tidskrifter som Kritiker, Provins och Meänmaa.

Martin Kalin Gästerna

Sköterskan kom och satte sig på stolen intill mig. Min arm låg mellan oss och vi tittade båda

på den som en anemisk artefakt utan tydlig koppling till min person. "Är du med advokatbyrån

här i byggnaden?" frågade hon, rösten avmätt. Jag fattade att hon syftade på min kostym, en

Blugiallo, så jag nickade, mumlade mergers and acquisitions, osäker på om termen sa henne

något, ovillig att utveckla hur det gick till när ett företag svaldes av ett annat.

Kvicksilverförgiftade gästarbetare, åldrade trettio år i förtid, återhämtar sig på landets vackraste sjukhus. Ett par går genom en stadsdel som ser ut som en genererad bild i en bostadsannons. Och på ett smältverk märker en gjutugnsoperatör att det verkar höras hjärtslag inifrån den färdiggjutna slutprodukten.

Gästerna är en samling noveller som skildrar vår nutid som genom ett förvillande raster, eller en yta av armerat glas. Det är berättelser på gränsen mellan det verkliga och det absurda, där aktörerna bara delvis har kontroll över sig själva, än mindre över sina öden.

Martin Kalin (född 1994) är utbildad på Biskops-Arnö författarskola och arbetar som frilansande förlagsredaktör. 

Lena Ahlgren Johansson Rotsaker

Det här är mitt huvudbry sammanfattat, det som kliar, skaver, kittlar och håller mig sällskap när ingen annan är i närheten.

Jag finns. Om detta råder inget tvivel alls. Rätt och slätt är det ett faktum.

Det jag undrar är istället hur det är möjligt.

Rotsaker rör sig i en virvel av dåtid och nutid, där Harriet, 35, för ordet. Harriet har en skrivmaskinssamling, ett osvikligt minne och hon känner alla i den blekingska byn där hon har vuxit upp och blivit kvar. När länsmuseet planerar att lyfta fram ortens industrihistoria anlitas hon för att gräva fram underlag till utställningen. Vid sin sida har hon en sorgsen vaktmästare med nycklar till den nedlagda skrivmaskinsfabriken. Snart dyker även Harriets utflyttade ungdomskärlek upp för att delta i projektet.

Lena Ahlgren Johansson (född 1972) är uppvuxen i Blekinge, bor i Farsta och arbetar som personlig assistent.

Tora Andersson Tar något vasst drar det mot kindhuden

sommaren blev en påminnelse om att saker inte händer
man ska släppa saker och greppa det som finns runtomkring
det ska bara vara en lek och det ska bara vara vi två. i det här rummet
det ska bara finnas du och jag 

En röst rör sig genom minnet och återvänder till ett ögonblick utan slut. Förlusten är ett tillstånd och vansinnet dess följd. Tiden blir något som bara passerar. I Tar något vasst drar det mot kindhuden får det känslosamma och personliga enbart värde när det underordnas form och disciplin. Språk och minne binds samman i en rörelse utan upplösning.

Tora Andersson (född 2002) är verksam som dansare och skribent och är utbildad vid Skurups skrivarlinje.

Monica Rosenberg Hjärtats anatomi

Solen steg och sjönk. Vi gick i cirklar och kom fram till platser där vi redan varit. Vi valde en annan väg. Fåglarna sjöng och molnen drev bort, de var stora och trasiga. Jag försökte tänka som mor skulle ha tänkt. En dag spelar man schack och en dag kommer kriget och en dag är kriget över. En dag kommer man fram till havet.

Det handlar inte om att spela bra, utan om att spela intressant. Hjärtats anatomi är en samling noveller om samhällen där livet fungerar, men sedan förändras. Om sorgen hos en mor som är oförmögen att ta hand om sina barn. Berättelser laddade med tid, förlust, kärlek och överlevnad. I novellen Magnetism är det som att schackpjäserna i resebrädet är de sista fästpunkterna som håller världen samman, åtminstone ännu ett tag. I Hjärtats anatomi får barnets blick ofta leda vägen, men det är den vuxna som berättar, efteråt, när allting är annorlunda och så mycket har erfarits och registrerats.

Monica Rosenberg har gått på Biskops-Arnös skrivarkurs och är sjuksköterska.

Cecilia Luzon Abakada

hon stavar en ny mening säg efter mig det var första gången
jag såg snö genom ett fotografi ett pass ett brev löften för
framtiden det som inte fick plats i resväskan är vad du minns

Alfabetet "abakada" introducerades i början av 1900-talet för språket tagalog på Filippinerna. Utifrån en tagalog-engelsk ordbok från 1944 utforskar Cecilia Luzon det fält av kolonialt våld och glömd gemenskap som det tänkta nationalspråket lämnat efter sig. Med lika trasig som ömsint syntax blir Luzons poesi en intervention i historieskrivningen, en plats där familjen, minnet och livet i förskingringen kräver allt större utrymme.

Cecilia Luzon (född 1993) är poet och redaktör.