Vad betyder Pensionat Oskar för dig?
Filmen var väldigt betydelsefull för mig när den kom i mitten av 90-talet. Jag var tonåring då. Den har varit en stor del av min egen, personliga resa. Tematiken känner jag igen mig i. För mig var det den första filmen jag minns som behandlade kärlek mellan två män och som skildrade en komma ut-process.
Som femtonåring var den en ögonöppnare men också en lite ångestladdad upplevelse, eftersom det var en så avgörande del av min egen process. Jag såg den aldrig på bio men tror att jag antingen köpte den på VHS eller bandade in den när den gick på teve. Sedan tog det ännu många innan jag blev så pass självständig i min sexualitet att jag kunde komma ut.
På den tiden såg jag den ur mitt egna unga, lite snäva, perspektiv, som handlade om förhållandet mellan Runeberg och trollkarlen. Men nu som vuxen ser jag den kanske ur ett lite annat perspektiv. Jag tycker fortfarande att Runeberg är en väldigt intressant figur. Hur det påverkar en människa att stänga in sig själv med sina känslor och hur det påverkar människor i ens närhet.
Det är fortfarande mycket intressant och jag märker det när vi jobbar med texten, hur mycket han bara försöker stå emot sina egna känslor. Men nu, som sagt, har jag ju själv kommit in i Runeberg och Gunnels ålder och det handlar lika mycket om livets drömmar som håller på att segla förbi en.
Att våga ta tag i drömmen, våga fråga sig: vad är frihet?
Låter jag hela mitt liv rinna iväg bara för att det är lättare att fortsätta som det alltid varit?
Nu handlar berättelsen lika mycket om Gunnels resa, där hon också skulle kunna bryta sig ur sitt gamla liv och våga välja någonting annat, sin egen frihet. Sedan är Pensionat Oskar också en slags saga med inslag av magisk realism, det är en form som tilltalar mig som regissör.
Vad är den viktigaste skillnaden mellan filmen och din teateruppsättning?
När jag blev erbjuden att regissera Pensionat Oskar som pjäs hade jag inte sett filmen på många, många år. Det passade på sätt och vis bra. Jag har försökt att "glömma" filmen och bara se Jonas Gardells text. Jag hoppas att mitt teatrala språk gör den till något eget i sig. Tillsammans jobbar vi för att hitta en lekfull och organisk form. Förhoppningsvis blir det en drömsk saga som vi berättar för publiken.
Filmmediet är ju naturalism och snabba klipp. Mitt scenspråk är så långt ifrån film man kan komma.
Både filmen och pjäsversionen utspelar sig i mitten av 90-talet. Vad tror du att en publik idag kommer att bära med sig efter att de har sett Pensionat Oskar på Kulturhuset Stadsteatern?
Jag tror inte att föreställnings grundtematik är bunden till någon särskild tid. Det är ju eviga dilemman den avhandlar. Jag hoppas att den både kan underhålla och beröra. Jag tycker att Jonas har en så fin blandning av tragik och humor i sitt skrivande.
Jag hoppas att föreställningen ska föda tankar hos publiken, att i bästa fall bli en ögonöppnare för någon som står vid ett vägskäl i livet, att våga ta ett beslut som kanske inte är det enklaste och det mest bekväma. Att våga göra ett radikalt beslut som gör en lycklig eller förändrar livet. Det vore fint.
