Det som hände i 1600-talets Sverige händer igen. Rykten, drev, inlägg, krönikor, polisanmälningar och rättegångar. Vi sänker hellre den andre offentligt istället för att prata och lära oss av varandra, vad hände med kärleken? Vår historia upprepar sig som om den vill pröva oss på nytt. Det här är vad som händer när vi blundar för vårt förflutna. Nu är vi där igen, mitt i lågorna av en ny häxjakt.
Om föreställningen
HÄXAN är en monolog som tar oss till en tid då sagor och fantasi var farligt, när människor brändes på bål och halshöggs inför tusentals åskådare. När Johanna Bohm Hermansson hittade Märits gamla dagbok visste hon att den inte fick tystna.
I denna unika inblick i Märits tankar och vardag får vi se hur sanningar förvrängs. Hur skuld kastas som skuggor.
Detta är en berättelse om mod i en tid som inte rymde det. Om människors bräcklighet. Och om den glöd som kan brinna i en själ, även när världen försöker släcka den. En berättelse som vägrar dö i hopp om att historien inte ska upprepas om och om igen.
Så föddes monologen: När Johanna genom släktforskning upptäckte en berättelse om kvinnor som flydde häxbränningar i Dalsland och som senare hämnades på sina angivare fick hon en idé om att skapa en föreställning om anklagade häxors berättelser. När hon senare fann rättegången mot Märit Jonsdotter såg hon en föreställning i Märits öde. Johanna berättade om sin idé för Pelle Holmström som direkt gick igång på den, därefter skrev han ett manus och skapade föreställningen HÄXAN. Då Pelle är uppvuxen i Ångermanland har häxbränningarna ständigt varit ett aktuellt ämne. I sina studier blev den mörka historien om häxjakten i Torsåker i Ångermanland (den största i Sveriges historia) ännu påtagligare efter flera besök på det så kallade häxberget, där var 5:e kvinna i Torsåkers pastorat avrättades den 1 juni 1675. "Det är som att deras energi fortfarande finns kvar på platsen, de är nog där för att påminna oss".
Att Pelle och Johanna nu får chansen att berätta denna ständigt aktuella historia är nog inte en slump.
