Varför Tre systrar?
Jag har en sådan ovanligt fin ensemble som nästan ber om att man ska sätta upp den. Det är i grunden en skådespelarpjäs med fantastiska roller för bra skådespelare. En storartad berättelse som är rolig, laddad och känns relevant.
Jag har haft fina upplevelser av att göra Tjechov på Stadsteatern, där jag tidigare gjort både Onkel Vanja och Körsbärsträdgården. Det är speciellt att göra just Tjechov här. Stadsteatern har en tradition av starkt ensemblespel – styrkan i att berätta fram en historia tillsammans.
Ett känt citat ur pjäsen är "Till Moskva" …
Ja, för systrarna är Moskva något som ska lösa alla problem. Men de vet inte riktigt vad Moskva är. Om de skulle åka – och realisera det som är deras enda evangelium och det visar sig att det är inte det som de hoppades på – då har de noll och intet. Så länge de inte reser, lever fortfarande drömmen.
Irina, den yngsta systern, beskriver till exempel den här mannen som hon drömmer om – han som hon ska träffa i Moskva. Problemet är att han inte finns, men drömmen om honom gör att hon inte kan agera på saker i nuet. Det här att drömma om framtiden, denna väntan på det "perfekta" är något som resonerar med vår tid. Idag när allt är möjligt, men vi ändå väntar och svajpar för att något bättre kan dyka upp. Då var en resa till Moskva ett jätteprojekt. Idag tar du Norwegian för 800 kronor. Men vi gör ju inte det – nu heller. Det är en slags metafor för det mänskliga.
Vad handlar Tre systrar om för dig?
"Ingenting blev som vi hade tänkt oss", säger äldsta systern Olga i slutet – att saker inte blir så som vi väntat oss är inte nödvändigtvis något sämre, det kan också bli till det bättre. "Snart kommer vi få veta varför vi lever, varför vi lider …"
Läs om föreställningen Tre systrar.
