Idag är Mamoru Oshii en väl ansedd och hyllad regissör, mest känd i väst för att ha regisserat Ghost in the Shell. De stora framgångarna som Ghost in the Shell rönte överskuggar tyvärr ofta Angel’s Egg, även om den idag har fått sin välförtjänta plats inom anime-kanon.
Oshii började sin karriär 1977 med göra bildmanus och regi till relativt vanliga serier som Ippatsu Kanta-kun och Time Bokan. 1981 hade han avancerat till att bli huvudregissör och manusförfattare till populära serien Urusei Yatsura, och här kunde man börja se den distinkta stil och teman som skulle bli hans signum. Urususei Yatsura är en romantisk komedi med slapstick och mycket situationshumor trots att den tillhör sci-fi genren. Till en början höll sig tv-serien trogen serietidningsorignalet, men med tiden började Oshii få allt mer fria tyglar. De avsnitt som verkligen kännetecknar Oshiis senare stil kunde vara filosofiska, underliga och oftast sakna protagonisten, ignorera gängse dramaturgi och fokusera helt på sidofigurer.
Skaparen av serietidningen Urusei Yatsura, Rumiko Takahashi, var inte alltid förtjust i Oshiis tolkningar, och det var nära på att seriens andra långfilm Beautiful Dreamer inte blev godkänd av henne för produktion. I den här filmen tar Oshii verkligen ut svängarna och det är knappt en romantisk komedi längre. Handlingen är drömsk och svårtolkad och man kan börja ana de inspirationskällor som Oshii i intervjuer nämner, såsom Ingmar Bergman och Andrei Tarksovky.
Efter Beautiful Dreamer slutade Oshii att jobba med Urusei Yatsura, men hans nästa projekt kom att bli en stor influens på hans fortsatta karriär. Han skulle jobba med ytterligare en stor serietidningsserie, Lupin III som kanske mest är känd i väst för att mästaren Hayao Miyazaki jobbat på den. Planen var att Oshii skulle regissera en långfilm, men projektet blev avbrutet på grund av att hans manus var alldeles för svårbegripligt och konstigt för finansiärerna. Filmen Angel’s Egg innehåller många av idéerna och tematiken som den skrotade Lupin III-filmen hade, framförallt fossilen av en ängel. Det var i mångt och mycket samma team som arbetade på båda projekten, bland annat Yoshitaka Amano som stod för art direction och figurdesign. Oshii ville ha en film utan drama, och den hade ursprungligen inget manus utan var mest en samling idéer och bilder. Han ville få med kristen mysticism, Carl Jungs arketyper, det kollektiva medvetandet och gränsen mellan dröm och verklighet.
Vid premiären fick Angel’s Egg ett uselt mottagande av både kritiker och publik, som ansåg den obegriplig. Även om filmen fått en revansch på senare år fick Oshii inte göra en ny film på tre år.
Oshiis återkomst blev Patlabor, en mixed media franchise där han fortsatte utforska idéer han hade kommit på till den skrotade Lupin III-filmen. Hans stora internationella hit Ghost in the Shell hade premiär 1995 och blev såväl framgångs- som inflytelserik, vilket bidrog till att han kunde släppa misslyckandet med Lupin III och gå vidare.
För uppföljaren Ghost in the Shell 2: Innocence blev Oshii nominerad till Palme d’Or vid filmfestivalen i Cannes. Även om Ghost in the Shell och Angel’s Egg är två olika filmer går det att se likheter mellan dem i Oshiis vemodiga, filosofiskt långsamma och symboliska stil. Angel’s Egg håller än idag och liknar ingenting annat, men är samtidigt outplånligt Mamoru Oshii.
