Closer

Tre snabba frågor till regissören Sunil Munshi.

Varför vill du göra Closer?

Jag såg pjäsen i början av 2000-talet och blev förälskad i den, och i pjäsens språk. Closer har den perfekta blandningen av törstande drama och bitsk brännande humor. Pjäsen är mästerligt skriven och nästan som ett partitur. Fyra roller som samspelar likt en stråkkvartett. En kvartett som söker efter mening, närhet och kärlek.  

Pjäsen handlar mycket om begär och kärlek ... vad tänker du pjäsen berättar kring det?

Jag läser just nu Kärlekens konst av en av mina favoritfilosofer Erich Fromm. Där bekräftar han en tanke som varit med mig länge: nämligen att vi ofta blandar ihop Förälskelse med Kärlek. Som jag uppfattar det menar Fromm att Förälskelse är en brusig känsla av begär, ett tillstånd, medan Kärlek är ett djupt beslut. När vi bygger upp vår tillvaro på flyktig Förälskelse i tron om att det är Kärlek så blir livet en gungbräda. Och pjäsen tycker jag speglar detta gungfly på ett briljant sätt. Begär och fåfänga lägger krokben för innerlighet och närhet. 

Vad handlar Closer om för dig?

Om längtan efter någon som vill bära ens hjärta. Och det skrämmande när någon säger sig vilja göra det. Karaktärerna skriker efter närhet, någon att dela livet med, samtidigt som de kvävs när någon kommer för nära. Denna svårighet är precis det som titeln anspelar på: Closer.