Vågar vi ens tänka på framtiden längre?

I Tjechovs "Tre systrar" säger överste Versjinin att lyckan är något som bara våra efterkommande kan hoppas på. Har en mening någonsin känts mer otidsenlig? Vid förra sekelskiftet, då pjäsen skrevs, bar den samlade mänsklighetens morgondag på en enorm potential. Men tanken att det i framtiden ligger något hoppfullt går inte ihop med dagens tidsanda.

Klimatförändringarna ligger som en våt filt över eftervärlden, och även om de exakta konsekvenserna är osäkra kan man vara säker på att de är allvarliga. Det är svårt att inte känna sig futtig och maktlös. 

En värld i kris

Politiken verkar antingen ovillig eller oförmögen att ta kontroll över utvecklingen, trots att klimatkrisen också utgör en politisk kris. Världen idag är invecklat sammankopplad i komplexa globala system. Extrema väderförhållanden stressar redan sköra samhällen, och bräckliga politiska system är svagare rustade för de potentiella kriser den globala uppvärmningen bär med sig. Många menar att klimatfaktorer redan utgjort en bidragande faktor i allvarliga väpnade konflikter i världen.

Individen i fokus

Trots att den industrialiserade världens levnadssätt står som enda orsak till klimatkrisen görs inga storskaliga försök att strukturera om de utsläppande systemen. Överlag råder brist på progressiva framtidsvisioner och dagens narrativ om framtiden präglas av konservatism, som tydligast förkroppsligat i fokuset på bilen (eldriven och självkörande) – efterkrigstidens symbol för modernitet, familj och välstånd. Under 1900-talet representerade bilen framtiden, specifikt en framtid av individualism och självförverkligande. Den sortens ideal fokuserar på det personliga, medan demokrati och politik handlar om det gemensamma.

En ny gemenskap?

Att försöka förstå framtiden utifrån ett personligt snarare än ett kollektivt perspektiv leder dels till kortsiktighet, eftersom framtiden då begränsas av den egna tidshorisonten. Men det riskerar också att göra människor mer benägna att hantera utmaningar genom att dra sig tillbaka snarare än att offensivt försöka lösa problemen tillsammans med andra. Ett uppdaterat framtidstänkande kräver därför en skärpt idé om det kollektiva, eftersom det gemensamma även kan rymma de som kommer födas in i det. Kanske kan även våra efterkommande hoppas på lycka.

Julia Adler
Mimercentret vid Institutet för framtidsstudier

Läs om föreställningen Tre systrar.