×
En del av Stockholms stad
Teatersalongen
Konstnär Iris Hautaniemi
Konstnär Iris Hautaniemi

Att översätta Elfriede Jelinek

Av Aimée Delblanc översätter tyskspråkig dramatik och skönlitteratur

”Att översätta hör verkligen till det mest spännande som finns.”

Det säger Elfriede Jelinek i en lång mailintervju jag gjorde med henne i samband med Bok & Bibliotek år 2011. Och jag kan bara hålla med. Det känns alltid som ett äventyr att kasta sig in i Elfriede Jelineks textmassor, ett kalejdoskop av klassiskt drama, verkliga händelser, reklamsnuttar och ordlekar. Jelinek, som själv har översatt en del dramatik, till exempel Georges Feydeau och Oscar Wilde, fortsätter:

”Och mina ordvitsar, puns, som jag i Tyskland alltid får äta upp, men som jag absolut behöver som den yttersta trivialitet, men också för att känna av höjdnivån på språket. Ja, de är mycket svåra att översätta. Man måste bli uppfinningsrik i det egna språket, och då möjligtvis på andra ställen än vad jag har varit.” 

Jag kan bara hålla med. Vilken utmaning! Det gäller att hänga med i svängarna. Elfriede Jelinek är nämligen vad man kallar klassiskt bildad, har dessutom en examen från musikkonservatoriet i Wien, men språket har tagit överhanden. Språket, som hon virtuost leker med, har blivit hennes instrument. Hon konsumerar otroliga mängder böcker (mest deckare, säger hon själv), tidningar, tidskrifter, det mesta på nätet numera. 

”En människa som står avsides, precis som jag, påträffar man idag mycket oftare i gestalt av en nörd som bara sitter vid datorn, en som hjälper oss att få insyn i förhållandena och genomskåda dem.” 

Verkligheten far in i författaren. ”Man kan sitta hemma hela dagarna och få reda på allt.”  

Det speglas också i hennes texter där verkliga händelser och historiska skeenden varvas med blinkningar och citat till klassiska verk, som ofta också ger namn åt pjäserna. Schuberts Winterreise(Vinterresa) och Goethes FaustFaustIn and Out, är två exempel.

FaustIn an Outsattes upp i januari 2014 på Göteborgs Stadsteater i regi av Hilda Hellwig. Elfriede Jelinek kallar pjäsen för ”Sekundärdrama till Urfaust”. Det bygger egentligen på Goethes Urfaustsom avviker en del från den klassiska Faust. En kvinnlig Faust, en FaustIn och en GeistIn spelar roll i texten. Blir det tillräckligt tydligt att det rör sig om kvinnor om jag i översättningen lägger till ett A? Då blir det FaustA, AndA. ”Faustinna” blir inte så bra. Det låter som lärarinna. ”Andinna” skulle inte funka alls. Långa passager ur Faustciteras. Då får man gå till de etablerade översättningarna, i det här fallet väljer jag Britt G. Hallqvists översättning av Faust, och även om den ibland låter lite gammalmodig så förblir jag hennes version trogen. 

Innehållsmässigt följer Elfriede Jelinek den klassiska texten av Goethe. Där finns Faust och Gretchen och Mephisto. Men hon tar oss också med ner i Österrikes mörka källare, till Fritzl-fallet i Amstetten, där en far år ut och år in förgriper sig på sin dotter, som måste föda sju barn där nere i källaren. Men den betongkällare där Natascha Kampusch hålls fången i åtta år, finns också med. Dessa brutala händelser kläs plötsligt i ord som ”Vad råder du min lystenhet? Låtbli att slösa bort vår dag och skona mig från besväret!”Oj, en annan stilnivå, ett annat tilltal. Det visar sig att det är rader ordagrant hämtade från Goethes Faust. De följs så omedelbart av Jelinek: ”Äsch, det är väl inget besvär!”

Det blir lite av ett detektivarbete att hitta alla de textställen i original som Jelinek bakar in i texten. Hon låter fadern i källaren säga: ”… allt för dig, mitt barn, och jag tar dig med våld, om ej villig du är,för det brukar jag behöva göra …” Här är det ett citat ur Goethes Älvkungen, där fadern rider med det döende barnet i famnen. ”Vad hjälper skönhet, mitt unga blod?Vad hjälper mitt blod?”Den högtravande tonen kommer från en Rilke-dikt. Det gäller att se upp och att lyssna när tonen förändras. Jelinek har alltid något citat som plötsligt överraskar. Det är blandningen av den högtravande stilen i diktcitaten med det vardagliga språket som alstrar spänning i texten. Som översättare snubblar man till inför den avvikande stilen och stannar upp för att leta i originalet.  

FaustIn and Outövertar kvinnorna makten. ”Firman avvecklas likt garnet som väller ur kvinnornas händer och som de trasslar in sig i, för de upptäcker alldeles för sent att det är deras ödestrådar, de tar en gång slut, och vad ska kvinnorna då handarbeta med? Ta handen från huvudet och ställa det på fötter igen? Huvudarbete är förstås bara ett skämt, för var har de huvudet nu igen?” 

I originalet står det:”Die Hand vom Kopf auf die Füsse stellen?” som är en blinkning till Karl Marx som sagt: ”Hos Hegel stod dialektiken på huvudet. Jag har fått den på fötter igen.” 

Ibland tvingas man acceptera att en nyans går förlorad. Det får man försöka ta igen någon annanstans. 

En referens som inte funkar alls på svenska är titeln på Sergio Leones film Once  upon a time in the West, med musik av Ennio Morricone. Harmonica – en hämnarepå svenska. På tyska heter den Spiel mir das Lied vom Tod, ordagrant ”Spela låten om döden för mig”.  Det fick bli: ”En småbil, men den spelar alla låtar, den spelar låten om döden för henne.”Ibland tvingas man acceptera att en nyans går förlorad. Det får man försöka ta igen någon annanstans.

En mycket viktig aspekt när man översätter dramatik är rytmen och hur orden ligger i munnen, hur dialogerna översätts. Elfriede Jelinek, musikaliskt utbildad som hon är, har en fantastisk rytm och musikalitet i sina texter, även om de inte är skrivna i dialogform. 

”Jag skulle inte kunna skriva ’riktiga’ dialoger, eftersom jag inte vet hur folk pratar med varandra (jag gör det ju själv så sällan,pratar med andra, alltså),och hur unga människor pratar idag, det vet jag ingenting om, där har jag ingen koll alls.” 

Replikerna finns inbyggda i textmassorna, för det är textmassor vi har att göra med. Men det har inte alltid varit så. I Älskarinnornamöter vi en avskalad text, en text som gnagts av ända in på bara knotorna. Det korta, lakoniska, som passar mycket bra till personerna i boken, står i kontrast till de väldiga textmassorna i de senare verken. 

”I mina tidiga texter, i ’Älskarinnorna’ till exempel, studerade jag verkligheten mycket noga, gav mig ut bland människorna, och det jag då arbetade fram som min text-kod är i slutänden inte annorlunda i de senare texterna, där jag har skrivit om saker jag bara har läst om. Strunt samma, det handlar ändå alltid om språket, den estetiska metoden, det är den som är det viktigaste för mig.

Jag har mitt språk som leker med sitt objekt (och har det inget så leker det helt enkelt med sig självt), en dygd jag utvecklat ur nödvändigheten eftersom jag inte kan kommunicera, då jag är ganska människoskygg …”

Jelinek överlåter åt regissörerna att bearbeta texterna, skala fram dialogerna ur den löpande texten. De finns där nämligen inbakade. ”Regissörerna är mina medförfattare”,säger Elfriede Jelinek. 

I pjäsen Vinterresan, som bygger på Franz Schuberts sångcykel till Müllers texter, skriver Elfriede Jelinek om sin far. Men där förekommer också historiska händelser, som mordet på Rosa Luxemburg, revolutionären som sköts och kastades i Landwehrkanal i Berlin. Och även här förekommer Natascha Kampusch. ”Barnets och senare den unga kvinnan Nataschas inre styrka tycker jag är så obegriplig och så storartad att jag därför bara kan falla på knä inför henne. Sedan det uppdagades skriver jag ständigt om henne, i ”Avund”, i ”Vinterresa”, i ”FaustIn and Out”,berättar Elfriede Jelinek. 

Elfriede frågar mig om man i Sverige kan utgå ifrån att läsarna vet vem Rosa Luxemburg var, om man behöver förklara det. Min inställning är att man i vissa fall kan ge ord- och sakförklaringar i slutet av en bok, något man inte kan göra i en pjäs. Där får man lita till att folk slår upp och kollar själva, eller om förklaringen förekommer i ett programhäfte.

Vandraren i Vinterresansjunger i Bo Setterlinds översättning: ”Som främling har jag kommit / Som främling ska jag gå …” Vandraren ser sig övergiven av sin kärlek. Hon ska giftas bort med en annan. Elfriede Jelinek behåller handlingen men bakar in den då aktuella bankkrisen i texten: ”Bruden smyckas. Förstår ni vad det betyder, bruden smyckas? så att hon ser rikare ut och någon sätter enprislapp på henne, jag menar någon sticker åt henne sanningen? … Denna just smyckade brud kommer att innebära paradiset på jorden, men hon innebär bara ett skatteparadis, visserligen i ett paradisiskt land …”

Här följer en rad aktuella termer från finansvärlden och namn på skatteparadis som det gäller att översätta korrekt. 

Filosofen Roland Barthes och hans bok Mytologierhar betytt mycket för Elfriede Jelinek och hennes sätt att skriva. Influerad av Barthes tolkningar av samtidens myter och föreställningar, där han dissekerar de ideologier som masskultur och reklam förmedlar, bryter också Jelinek ner språket i sina beståndsdelar, leker med begreppen, skapar dubbeltydigheter som inte alltid är så lätta att översätta. Som tur är har svenskan liknande ordbildningar som tyskan. Jag tänker på prefix och suffix i såväl verb som substantiv.

Vinterresankan det låta så här i ett stycke i andra sången: ”Den ena avvisar, den andre anvisar. Denna anvisning utvisar ingenting, inte varifrån hon kommer, inte vart hon går. Endast passet utvisar, vi utvisar ingen, hur skulle det se ut…”

Det här är bara ett exempel på de ordvitsar, de dubbeltydigheter som Elfriede Jelinek inledningsvis talade om och som hon absolut behöver ”som den yttersta trivialitet, men också för att känna av höjdnivån på språket”, som hon uttrycker det.

Själv blir jag alltid lika imponerad av hur snabbt Elfriede Jelinek bearbetar det mest aktuella och gör litteratur och teater av det. För bara ett par veckor sedan publicerade hon pjästexten,Schnee Weiss(Snö Vit) som handlar om #Metoo. Kan det bli mer aktuellt! Och behöver jag tillägga att Elfriede Jelinek mycket intresserat följer det som händer inom Svenska Akademien, Nobelpristagare som hon är.

Aimée Delblanc var i flera år projektledare för Litterära översättarseminariet vid Södertörns högskola och samtidigt handledare för den tyska gruppen.

Citaten av Elfriede Jelinek ur: ”Med Elfriede Jelinek kan man prata om allt”