×
En del av Stockholms stad
Teatersalongen
Jag är en annan nu
Jag är en annan nu
Foto: Sören Vilks

Vad är du bete för?

Av Björn Runge, regissör

Den äldre mannen tittade intensivt mot mig från andra sidan skrivbordet. Jag befann mig i en lägenhet i västra Göteborg. Han fortsatte:

– Champinjonerna växer på ängen och kantarellerna i skogen. Varför inte tvärtom? Beror antagligen på jordmånen.

Efter en cancerdiagnos som förändrade min tillvaro uppsökte jag Dr Erik Enby. Utgångspunkten i Enbys behandling är hans forskning som visar att mikrobiologisk växt – Infektion – orsakar sjukdom.

Så en dag, kommer en äldre gumma och bryter formligen ihop då hon känner igen sin pojkvän som försvann för snart sextio år sedan.

Sedan mitt första möte har jag sökt upp honom två gånger per år för att mikroskopera en droppe av mitt blod. Och samtalen över hans skrivbord handlar allt som oftast om sjukdomars uppkomst. Erik berättade för mig om ett besök i Falu Koppargruva. Hur de i gruvan 1719 fann kroppen av en död man i en raserad gång. Den döde var en man som såg ut att vara i tidig 20-års ålder och det såg ut som han dött alldeles nyligen. Det märkliga var att ingen av gruvarbetarna på den tiden för fyndet var anmäld saknad och ingen kände igen personen de funnit. Så de ställde ut honom på torget i Falun för att söka klarhet i den dödes identitet. Många människor sökte sig till torget för att beskåda liket men ingen kände igen den unge mannen. Så en dag, kommer en äldre gumma och bryter formligen ihop då hon känner igen sin pojkvän som försvann för snart sextio år sedan. Hon hade hela livet trott att han rymt iväg från henne veckorna innan de skulle gifta sig. Och här stod han, som ett extremt välbevarat lik, på torget i Falun. Erik menade på att det var gruvans mineraler som bevarat kroppen mer eller mindre oanfrätt av tidens tand. Gruvans mineraler skyddade alltså kroppen mot den förruttnelse som allt levande är dömt att undergå.

Siddharta Mukherjee (Lidandets Konung) skrev en artikel (Cancers Invasion Equation) i The New Yorker om när Lake Michigan blev angripet av ett musselsläkte som går under namnet Dreissena. Musslorna som troligen härrörde från flodmynningar i Ukraina (floden Dnieper) hade tagit sig över Atlanten med hjälp av fraktfartyg i början av 1990-talet. När fartygen kommit in i De Stora Sjöarna mellan USA och Kanada, hade de tömt ut sitt ballastvatten, som var fyllt av Musslor, och på så sätt kontaminerat sjöarnas vatten.

Vid 2010-talet början fanns i Lake Michigan niohundrafemtio biljoner musslor som härrörde från Ukraina. 2015 fanns där15000 musslor per kvadratmeter. All naturlig plankton i Lake Michigan försvann och vattnet såg ut som i en swimmingpool, fullständigt kristallklart utan annat liv än den främmande musselarten. En cancerliknande invasion. Det många frågade sig var hur det kom sig att när musslorna fanns i Ukraina och Kaspiska havet utgjorde det ingen fara för det omgivande livet i vattnet. Men i en ny miljö så förtärde de allt i sin väg. Som Siddharta Mukherjee frågar sig i artikeln:

»We want to know which mollusk we’re dealing with; but we also need to know which lake.«

För mig hänger frågorna ihop. Vad är du bete för? I den frågan ryms ett djupt existentiellt förhållningssätt till hela mitt omgivande liv: från vad jag äter till hur jag lever mitt vardagliga liv och hur mycket jag låter kärleken spela roll i min tillvaro.