En del av Stockholms stad
Litteratur
Susanna Alakoski
Foto: Elisabeth Ohlson Wallin

Arkiverat evenemang:

Susanna Alakoski

6 mars 2014


Studion


När jag är ute på bibliotek, eller föreläser på skrivkurser, talar jag ofta om skillnaden mellan romanen, självbiografin och dokumentärromanen. Dokumentärt skrivande gör anspråk på sanning. Det gör anspråk på tidskronologi, det gör inte det skönlitterära skrivandet. Och jag har heller inga sådana anspråk. Det jag däremot har anspråk på är mina erfarenheter. Och dem har jag däremot ett stort anspråk på. Det är också dessa jag använder när jag skriver.
Ja, jag vet vad som angår mig.

susannaalakoski.se

I möte med Helena von Zweigbergk

Susanna Alakoski är född 1962 i Vasa, Finland, men uppvuxen i Skåne och bosatt i Stockholm. Hon är socionom och genusvetare, och har bland annat jobbat på fiskfabrik, som flyktingsamordnare och med politik på riksnivå.

Hennes stort uppmärksammade debutroman "Svinalängorna", 2006, vann Augustpriset samma år och har blivit både film och teaterföreställning. Hon har också givit ut antologierna "Tala om klass" och "Lyckliga slut". Romanen "Håpas du trifs bra i fengelset" kom 2010 och har även den blivit teaterföreställning. 2011 debuterade Susanna Alakoski som barnboksförfattare med "Dagens Harri", första delen i en trilogi.

"Oktober i Fattigsverige" utkom hösten 2012:
Jag går i mina egna fotspår för första gången igen. Biografin träder in i mitt liv nu, trots att det utspelar sig långt efter biografin. Biografin kliver in i stegen, osalig knuffar den undan det förträngda. Den bortförklarar inte. Den förklarar inte heller. Det är sant att jag vissa dagar ser de döda. Vi befinner oss då alltid i samma kök, i samma vardagsrum, hall, badrum. Det är alltid blod där. Eller nybakat bröd. Mamma är blåslagen. Eller så är hon det inte. Pappa befinner sig i ett av sina stadium. Vi har ett litet köksbord, fyra stolar och en pall. Det är jag som sitter på pallen. Vi levde i stora kast. Det var himmel eller helvete, det var himmeln i helvetet. Går det att skriva utan att såra, går det att minnas utan att såra någon annan. Ärren är mina liksom pennan och den som skriver är den som minns, och den som skriver är också den som lyfter ut ord ur berättelsen, riktar ljuset, suddar och sparar. De andra, de som skrev ärren, de som är föremålet för texten, hur kan de svara eller värja sig? Det går knappast, de är främlingar eller döda eller så är de borta av andra skäl.

I sin oktoberdagbok beskriver Susanna Alakoski hur hon försöker närma sig sin tonårstid. Hon vistas i staden där hon växte upp, hon reser genom Sverige, och samtidigt med det mödosamma arbetet att minnas och att skriva ser hon omkring sig ett samhälle där samma mönster fortfarande finns kvar: människor lever i fattigdom, hemlöshet och osynlighet.

Susanna Alakoski tilldelades Fackföreningsrörelsens Ivar Lo-pris samt Tidningen Vi:s litteraturpris i november 2013.

I samarbete med Albert Bonniers Förlag, Alfabeta och Ordfront förlag

Information

Scen

Studion

Premiär

6 mars 2014

Pris

  • Ordinarie:120 kr
  • Stud. från 26 år:100 kr
  • Ung t.o.m 25 år:100 kr

Taggar

(klicka för att filtrera i kalendern) Litteratur, Studion, På djupet

Just nu inga föreställningar inlagda