En del av Stockholms stad
Forum/Debatt

Bakgrund om de medverkande i Gannevik Talks

Niklas Ek – för sina insatser inom dans


En scenkonstnär som genom rörelsen gläntar på dörren till människans bråddjup. En karaktärsdansare med fysisk kapacitet kopplad till ett rikt inre liv i ögonblicket. Med en ovanligt lång och rik scenkarriär har han, med fötterna stadigt i jorden tillgång till både det våldsamma och det ömtåliga. Niklas Ek är inte en dansare som uppträder utan en människa som dansar. 

Biografisk bakgrund

Niklas Ek är född 1943 i Stockholm. Han är svensk premiärdansör och utbildad i Stockholm och New York. Niklas har medverkat i en lång rad dans- och teaterföreställningar genom åren, flera i samarbete med brodern och regissören/koreografen Mats Ek. Han har varit med i succé på succé, genom åren t ex Sankt Göran och Draken, Bernarda, Giselle, Soweto och Svansjön

Bland senare föreställningar i urval kan nämnas medverkan i Utvandrarna (Dramaten 2014), Julia & Romeo (Operan, 2013), Spöksonaten (Dramaten 2012) och i Till Damaskus (Dramaten 2012).                                      

Niklas Ek har också frekvent medverkat i film/tv-produktioner genom åren. Filmografi i urval: Juloratoriet, 1996; Livsfarlig film, 1988; Bröderna Mozart, 1986 och Fröken Julie, 1980. 

Han har varit solist i Cullbergbaletten och Operabaletten vid Kungliga Operan. Niklas Ek har varit anställd på Marionetteatern, Judiska teatern och Orionteatern. Han har under många år arbetat internationellt bland annat med Jiří Kylián /NDT Netherlands Dance Theatre, Maurice Béjart/Ballet du XX Siecle i Bryssel, James Thierrée/ la Compagnie du Hanneton, John Neumeier/The Hamburg Ballett vid Hamburger Staatsoper, Merce Cunningham i New York och Glen Tetley Company i New York. Han har även samarbetet med bl.a. Ohad Naharin, John Cranko /Fokine, José Limón, Kenneth MacMillan, och Frederick Ashton.       

Britta Marakatt-Labba – för sina insatser inom bild och form


Hennes berättelser är monumentala och närgångna på en och samma gång. Broderierna återfinns ofta i offentliga miljöer som universitet och kyrkor, men skapar en unik närhet till betraktaren. Med stor hantverksskicklighet och färgkänsla skapar Britta Marakatt-Labba konst om den samiska historien och nutiden, om kolonialism och rovdrift, om ljus och mörker och om naturens och människans sårbarhet.

Biografisk bakgrund

Britta Marakatt-Labba, född 1951 i Karesuando, är bosatt och arbetar i Övre Soppero. Hennes speciella teknik är broderi med tunna garner i ull, lin och silke på linne, i kombination med screentryck och collage. Hennes särpräglade och poetiska arbeten har ofta motiviskt ursprung i den samiska kulturen. 

Britta Marakatt-Labbas produktion spänner över mer än tre decennier och omfattar framför allt textila bildverk, men också grafik, bokillustrationer, scenografi och kostymer för film och teater. Hennes mest kända offentliga utsmyckning är det 40 centimeter höga och hela 24 meter långa broderi som skildrar den samiska historien och mytologin. Detta verk hänger på Tromsö universitet.                  

Britta Marakatt-Labba har visat sina verk i ett flertal separat- och grupputställningar i Sverige och internationellt. Hon är representerad i norska, svenska och finska offentliga samlingar, och har mottagit flera kulturpriser och utmärkelser. Bland dem återfinns Kauppistipendiet 2012, Asa Kitokstipendiet (2011), Kulturstipendiet Rubus Arcticus (2000) och Anna Nordlander-priset (1993). 

Ann Petrén – för sina insatser inom film 


Två Guldbaggar för bästa huvudroll har det redan blivit och en lång rad oförglömliga karaktärer både på teaterscenen och vita duken. Den märkvärdiga skådespelarkonsten – att göra någon annans till sitt eget, att lyfta det utifrån egna erfarenheter och kunskaper, att visa alternativ till det jag redan vet som hon själv uttryckt det, att bli ”bekväm med det obekväma” – hon behärskar sina verktyg till fulländning oavsett format eller genre. Det inte alltid enkla steget mellan det direkta mötet med en teaterpublik i nuet och en närgången kameras tidlösa registrerande tar hon till synes lekande lätt. Med självklar auktoritet och total närvaro förstår och försvarar hon sina rollkaraktärer med ett aldrig sviktande engagemang. 

Biografisk bakgrund

Ann Petrén är född 1954 och är uppvuxen i Västerås, men hon bor nu i Stockholm. Hon är en våra mest folkkära och kritikerrosade skådespelare. Bland de priser hon belönats med finns två Guldbaggar, en för Om jag vänder mig om och en för Happy End. Bland andra priser kan nämnas Teaterkritikernas förenings stora pris, Nöjesguidens Stockholmspris och DNs kulturpris 2011 ”för sin osvikliga inlevelseförmåga och förmåga att skapa rollfigurer vi aldrig glömmer.”

Filmografi i urval: Hallåhallå, 2014; Happy End 2011; Masjävlar 2004; Om jag vänder mig om, 2003; Min store tjocke far, 1992; Bröderna Mozart, 1986.

Teaterföreställningar i urval: Gösta Berlings saga,  Stadsteatern 2015; Kvällarna med Kerstin, Stadsteatern 2013; Ett drömspel, Stadsteatern 2012; Vi betalar inte… Stadsteatern 2006; Hamlet, Stadsteatern 2005; En uppstoppad hund, Stadsteatern 1988.

Karin Rehnqvist – för sina insatser inom musik


Det har sagts att ”Ropet hörs överallt i hennes musik.” Ett rop, ett skrik, en vädjan, en viskning. Ofta rå och osentimental, men med nära tillgång till det innersta i oss. Det ursprungliga och det folkliga transformeras av henne till en oroande, roande och närvarande samtid. Runt om i världen sjungs, spelas, framförs hennes musik – fin och ful i skön förening.

Biografisk bakgrund

Karin Rehnqvist är född 1957 i Stockholm, men är uppvuxen i Nybro i Småland. Hon är en av Skandinaviens mest välkända tonsättare, vars musik ofta framförs runt om i världen. Hon komponerar kammarmusik, orkestermusik och vokalt, och arbetar gärna med annorlunda och gränsöverskridande konsertformer. Som tonsättare har Karin Rehnqvist nära anknytning till svensk folkmusik och bruket av ”kulning” är ett vanligt inslag i verken, på ett modernistiskt och personligt sätt. Denna uråldriga sångteknik användes förr av vallflickor för att göra sig hörda och för att locka på kreaturen, men också för att söka kontakt och tillkännage sin personliga närvaro eller varna för hot från vilda djur.  Karin Rehnqvist är också en känd kördirigent. Under många år var hon ledare för ”Stans kör” i Stockholm. Under första hälften av 2000-talet var hon ”composer in residence” hos Svenska Kammarorkestern i samverkan med Skotska Kammarorkestern.